Stressig långfredag
I kväll ska vi ha buffé för 15 personer.. eller vi ska ju inte stå för allt.. vi har lite knytis, men det är ändå massor som ska göras.
Har nu tillagat lite lax som ska serveras kall i kväll, laxen har två st toppningar, en med pesto och parmesan och en med dillmajonäs... Åhh det luktar så gott i köket nu.
Sen ska vi duka, göra några janssons och till sist fixa välkomstdrinken, jag ska testa något nytt idag.. mangopure´och mousserande vin. Rapporterar i morgon om det var en keeper.
Och så ska jag bli rödhårig ja... känner för att färga håret innan gästerna kommer.
Långfredagaen ska ju vara låååång.. och visst känndes det så när man var liten.. kan det vara för att äggen fick man först på påskafton. Mina barn har fått leta reda på sina ägg idag, roligt och se 11 och 16 åringen springa och lyfta på kuddar och leta, ibland är det så stora med det behövs inte mycket för att få fram barnasinnet.
Vi ska leka ikväll, jag älskar guitarr hero, vi har 2 gitarrer och det blir rockshow varje gång vi tävlar.
vi når inte riktigt upp till denna nivån... än.
Näe.. nu skyndar jag vidare.. ha en härlig långfredag, det ska vi ha.
Hoppas ni får trevligt ikväll !
Själva ska vi ta det lugnt, äta lite gott - måste sätta ut receptet på bloggen ikväll för mums va gott. Och så självklart lite gott rödvin till. Ha, ha !
Hoppas att du inte har något emot att jag sätter in dig som en länk under mina bloggar jag brukar läsa ?! Jag väntar med att sätta in den ifall du vill säga nej.
Ha en jättetrevlig långfredag !
Kramizar
Jag vill inte vara språk-polis, men ordet "luktar" har för mig en liten negativ klang. Jag skulle nog säga att det "doftar så gott i köket". Bry dig inte, jag bara retas lite.
Hoppas ni får en trevlig kväll. Hälsa alla från mig.
Mvh, Boris.
Till Borisborissa.. klart att jag bryr mig
när du rättar mig. Jag är glad över att du bryr dig om mig och mitt spåkbruk. Jag hälsar alla och ser fram emot fler kommenterer från dig. ( nu kanske både stavning och språkbruk är lite fel.. jag är inte helt nykter nu)
Tackar för titten och jag hoppas att du och de dina haft en underbar påsk.
Vill också passa på att skicka ett försök till svar på en av dina undringar angående osynliga föräldrar...
Jag är en sådan. Ensam med mina barn , mer eller mindre hela deras uppväxt. Utan körkort och bil flesta utav dessa år. Helt ensam i stan, utan släkt som avlastning.
Vänner har jag ett fåtal, går nämligen enligt devisen att hellre få och nära nära, än många flyktiga. Visst finns dem för mig och barnen, men kanske är det så att de fått rycka in när tex. dotter har astmabesvär, sonen skulle åka långt till träning, match..Eller är det så att jag helt enkelt bara velat ha dem för att få prata vuxenprat, drömmar, skratta bort en stund..Bara vara ?
För mig var faktiskt sonens fotbollsträning den enda "lediga" dagen för mig och ängel..Vi brydde oss om varann då, och vi fixade varm fika till broder och lät honom prata om sin träning när han kom hem. Han kunde välja att berätta precis vad han ville, och han tog i ibland från tårna och berättade om alla mål, räddningar och hur många han dribblat bort. Ibland lät det inte så mycket men han valde själv. Någon enstaka gång var vi där, och vet du vad ? Alla dessa "duktiga" föräldrar som var där jämt, deras blickar och att man liksom var lite utanför fick mig att välja att inte gå dit mer.
Att vara ensamstående är ingen ursäkt, ingen sjukdom och inget man ska ta till för att ursäkta sig...MEN det är ett tillstånd som jag förstått är ganska unikt, om än varannan förälder är ensamboende med sina barn..så är det trix och fix och don utöver det vanliga ..ibland bara för att kunna gå och duscha.."Tar du och kollar barnen en stund, jag tänkte duscha..?" Har jag aldrig kunnat säga..Eller "köp mjölk är du snäll, när du är på G hem"..
Nej, mitt liv är inget helskotta, jag är ingen mamma som det är syndast om. ALLA föräldrar kämpar, ALLA..oavsett familjebild..
Kanske är det bara så att ensamma föräldrar syns så lite för att tiden, orken och bilden runt, inte håller för att vara "en bra förälder" och vara med överallt?..
Jag vet i allafall att är det något jag aldrig varit så är det ointresserad av mina barn, eller av vad de har haft för sig.
Trött, sliten, rädd ängslig, glad...men aldrig , aldrig ointresserad.
Kram på dig och hoppas att du hittar energi att släppa in din man i ditt liv igen.
Men hallå, nu var det länge sen som det var långfredag !
Nu får du komma in och skriva igen, nu när jag satt dit dig som en länk på min blogg. Ha, ha !
Många kramizar
